Veckans Druvsort – Albariño

Druvskolan går vidare! Den här gången beger vi oss till nordvästra delen av Portugal och Spanien, till området kring floden miño/minho och druvan albariño/alvarinho. Det handlar om viner med riktigt hög kvalitet och Jancis Robinson, en av världens mest respekterade vinkännare, kallar albariño en ”parfymerad, elegant aristokrat”.

För er som är lite språkintresserade, så ser ni att det ljud som på spanska stavas ”ñ” skrivs ”nh” på portugisiska. Uttalet är snarlikt (nj-ljudet för oss nordbor) och oavsett stavning så avses samma flod och samma druvsort. För enkelhetens skull så kommer druvsorten stavas ”albariño” i resten av texten och avse druvsorten i allmänhet, oavsett vilken sida av floden den kommer ifrån.

Floden miño/minho fungerar alltså som en naturlig gräns mellan området Galicien i Spanien och Portugals nordligaste del. Vinområdet där albariño trivs allra bäst i Spanien går under namnet Rías Baixas, och i Portugal kommer bäst alvarinho från Vinho Verde-området. Vinho Verde är i sin tur ett område som mest förknippas med lätta, spritsiga viner med låg alkohol som kan tillverkas på flera olika druvsorter och har relativt lite gemensamt med de högklassiga endruvevinerna av albariño.

Albariño är en grön druva som ger vita viner med hög syra och avspeglar mineraliteten i jordmånen. Druvsorten har en något unik position eftersom det är vitt vin från ett rödvinsdominerat område. Även om det finns andra vita viner från iberiska halvön, såsom verdejo från Rueda och Godello från Bierzo, är albariño mycket mer känt. En anledning till varför albariño är en ”vit fläck” på vinkartan är helt enkelt vädret. Om Spanien och Portugal generellt sätt präglas av mycket värme och torka, i synnerhet längst floderna i inlandet där många världsberömda vinområden ligger, så är albariños hemvist präglat av den kalla Atlanten. Där är det fuktigt, regnigt och blåsigt väder vilket gör att området är ständigt grönskande.

Albariñoviner är ofta lätta, friska och kan vara en aning pärlande med relativt låg alkoholhalt. Smaken drar ofta åt mogna stenfrukter som persika och aprikos, och intensivt syrliga citrusfrukter som grapefrukt eller till och med grapefruktskal (riv av lite skal med ett zestjärn från en färsk grapefrukt och dofta på det!)

Oftast är albariño lagrad på ståltank för att bevara de friska, citrusdrivna tonerna, men lagring på ekfat blir mer vanligt förekommande och ger viner med större komplexitet och fyllighet.

Även om albariño, med sin lilla, motståndskraftiga druva med supertjockt skal står emot många av de problem som fukt i vingården kan orsaka, är det en dyr och lågavkastande druva att odla. Det är dock en druva värd sitt pris, och vinerna anses generellt sett ha mycket hög kvalitet. På Systembolaget finns några enstaka viner under hundralappen, de allra flesta kostar mellan 119 och 179 kronor.

Albariño har letat sig in till topprestauranger i Madrid och Barcelona och vidare ut i världen, i synnerhet Australien och USA. I vissa fall har dess fina rykte bidragit till oväntade konsekvenser – den ”albariño” som länge odlades i Australien visade sig inte alls vara albariño, utan savagnin, en druvsort som har sin hemvist i Jurabergen i Frankrike (och i sin tur är samma druvsort som ännu mindre kända druvan Traminer, som i sin tur är släkting med ”världskändisen” gewurztraminer).

Det var tråkigt för australiensarna, eftersom savagnin är en mycket mindre känd druvsort vilket gör det kommersiellt svårare att sälja den. Eftersom det från och med årgång 2009 är förbjudet att kalla vinerna albariño, finns det vissa producenter som helt enkelt rivit upp sina vingårdar och planterat annat. Men en annan, märklig sak hände med vinmakarna när missförståndet uppdagades. Max Allen, en vinkritiker och skribent som fokuserar på Australien, noterade att vinmakarna tappade förtroendet för druvsorten när de inte längre trodde att de jobbade med albariño, vilket resulterade i att de inte vågade ta ut svängarna och göra spännande viner. Varför? Det var ju fortfarande samma druva! De hade, konstigt nog, inte samma förtroende för att savagnin skulle ha tillräckligt hög kvalitet som albariño.

Vad ska man äta till albariño?

Ofatad, frisk albariño med rakbladsvass syra matchas fantastiskt bra till olika fisk- och skaldjursrätter med lika hög syra – ostron, räkor och havskräftor är självklara alternativ, även sushi i olika former. En fylligare albariño, eventuellt med lite fatlagring, är en spännande och oväntad matchning med heta smaker, till exempel asiatiska rätter med lite chili och citrongräs. Ofta är hög syra i vin ett hinder för att matcha heta smaker i maträtter, men den låga alkoholen kombinerad med fin fyllighet och toner av mogen frukt i albariño gör susen!

Vintips

Vicente Gandía, Rías Baixas, Spanien

Con Un Par Albariño 2014

Con Un Par är en modern och lekfull tappning på albariño. Den är torr, mycket frisk och har en fruktig doft och smak av mogna persikor och päron, en liten touch av apelsinblom och en fint integrerad, lätt fatkaraktär. Tillsammans med den höga syran blir det en fin matchning till färska skaldjur eller grillad fisk.

125 sek, # 74808

ErikaNord_blog